Stockholmshem 1930–1940

De flesta lägenheterna hade två rum och kök och var runt 46 kvm. En del treor och fyror fanns också, men för att få en fyra skulle hushållet bestå av minst åtta och högst tretton personer.

Den vanligaste hustypen var smalhus, det vill säga hus som bara var 8–10 meter djupa. Lägenheterna var genomgående, från fasad till fasad. På så sätt blev rummen både ljusa och fick bra cirkulation.

Badrum var lyx

I de nya lägenheterna fanns både badrum, varmvatten och centralvärme. Familjerna som flyttade in i de nya barnrikehusen hade tidigare bott både trångt och fattigt. Det här sågs därför av många som en stor lyx.

På trettiotalet byggde Stockholmshem också bostäder i Ulvsunda, Gröndal, Kristineberg, Hjorthagen, Midsommarkransen, Enskede och på Södermalm.

Vi börjar bygga för alla

Under de första åren på fyrtiotalet byggdes flera områden med barnrikehus, bland annat i Aspudden, Traneberg, Midsommarkransen och Årsta. Men barnrikehusen som form övergavs 1946, och istället började man bygga för alla.

Det goda från funktionalismen behölls, miljöerna skulle vara ljusa, öppna och barnvänliga. Men kraven på god standard ökade och lägenheterna blev rymligare, husen fick balkonger, fasader av tegel eller puts i varma jordfärger och utsmyckningar.

Stilen finns i flera områden i Hökarängen och i Midsommarkransen, där husen har vita synliga fönsterfoder och tvårumslägenheterna är 54 kvm stora jämfört med 45 kvm i barnrikehusen.

Schemaplan från Stadsbyggnadskontoret

Björkhagen var det första området som byggdes enligt en så kallad schemaplan, framtagen av Stadsbyggnadskontoret. Syftet var att bygga standardiserade områden runt ett centrum med tunnelbana, torg, affärer och skola, med bostäder runt omkring.

På fyrtiotalet byggde vi även bostäder i Mariehäll, Riksby, Åkeslund, Abrahamsberg, Åkeshov, Gröndal, Hjorthagen, Hägerstensåsen, Johanneshov, Gubbängen, Hökarängen och på Södermalm.

När 40-tal övergick i 50-tal hade vi drygt 9000 lägenheter i vårt bestånd.